Den 5 maj 1972 är ett historiskt datum.
Det är den dagen som Ove ”Doc Forests” tatueringsstudio i Aspudden besiktigas och godkänns av Miljö och Hälsoskydd – som den första tatueringsstudion i världen. På eget initiativ har Ove ringt in myndigheterna för att visa att det finns en vilja och yrkesstolthet i att ha bra hygien och kunskap kring smittskydd.
Han vill ändra inställningen hos allmänheten och de styrande angående tatuerare – och även tatuerade. Han hade också tröttnat på fylleriet och satte upp en skylt i fönstret att han inte tatuerade berusade personer.
Hans skylt om att ”bara en feg vekling tatuerade sig på fyllan” fick effekt. Eller som han själv sa:
– Hit kommer tjejer och tatuerar sig helt nyktra, så kan du inte vara karl för din hatt är det lika bra att du sticker härifrån.
Skälet var att han ville att kunderna skulle ta ansvar för vad de kom in för att göra i studion – så att de inte skulle skylla på att de varit fulla om de valt något de sedan ångrade.
Han införde också åldersgräns på 18 år i sin studio. Något som redan fanns i Danmark sedan 1966.
Att hela tiden lära sig mer och förbättra situationen för oss tatuerare var något som Ove fortsatte med hela livet.
Ove ville bryta ner fördomarna om tatuerade människor, och han såg till att anordna utställningar på bl.a. Hantverkshuset, Grafiska Sällskapet, Liljevalchs jubileumsutställning, Kulturhuset, Nordiska museet och Sjöhistoriska museet – listan kan göras lång – för att visa att tatueringar kunde vara för alla, oavsett bakgrund.
Han var engagerad i internationella tatueringstidskrifter och nätverk, bl.a. European Tattoo Artists Association, som samlade kunniga och framstående tatuerare i Europa.
Ove engagerade sig också i att hjälpa bröstcancerpatienter. Han byggde ett par tatueringsmaskiner som skulle användas vid rekonstruktiv tatuering av bröstvårtor, och han utbildade även personal för ändamålet på Karolinska Sjukhuset.
Han fortsatte att föreläsa – bl.a. för hudläkare på Karolinska Institutet – och anordnade även föreläsningar och seminarier där för oss tatuerare.
Han var med och bildade SPT (Sveriges Professionella Tatuerare) i Västerås 1991 – en organisation som senare ombildades till dagens branschorganisation SRT (Sveriges Registrerade Tatuerare) år 2007.
Han kämpade för att vi skulle få ett ordentligt yrkeserkännande.
Redan 1998 började han försöka få Hantverksrådet intresserade av vårt yrke.
År 2018 hade SRT – med Ove i spetsen – arbetat fram ett Gesällbrev för tatuerare. Nu kunde de första 12 Mästarna (och de 3 gesällerna) i tatueraryrket ta emot sina mästarbrev respektive gesällbrev – som de första i världen – i Stadshuset i november 2018.
Dessvärre delades Oves Mästarbrev ut postumt, då han avled ett par månader innan…
Under alla sina resor och genom alla människor han träffade samlade han på sig kunskap – och vänner – över hela världen.
Samtidigt som han hyllade individuella framgångar – för han gillade verkligen att det gick bra för kollegor – såg han ett stort behov av att samla oss, så att vi kunde påverka myndigheter och beslutsfattare.
Så att det inte var folk utanför branschen som satte våra regler och bestämde över oss – utan att vi själva hade något att säga till om som utövare.
Resultatet blev ett samarbete mellan tatuerare (SRT) och myndigheter – något som i stort sett inga andra länder kan stoltsera med.
Alla vi som kom eller kommer efter honom har allt att tacka honom för.
Ove tog tatuerandet från smutsiga fyllställen till hygieniska studios, och visade att ALLA – oavsett kön, social status eller bakgrund – kan vara tatuerade.
Och att vi tatuerare är en yrkesgrupp med stor kunskap, och vilja till ännu mer kunskap och utveckling.
Han ville att vi skulle hålla ihop och föra branschen, kunskapen och stoltheten vidare.
Andy
Stockholm 2019
